...behöver nog aldrig känna sig hotad av mig. Jag älskar att vara ute i naturen, och är rätt snabb på att uppfatta små detaljer och skiftningar. Men när det kommer till att föreviga dessa på bild, så är jag ingen höjdare, det kan jag ju villigt erkänna! Önskar jag hade kunnat ta bättre foton! Jag ser ju redan så mycket i bilder. Ibland skulle det kunna vara kul att fånga dem. Lite poetiskt, eller ruffigt, eller...ja, vad & hur som helst egentligen! Att kunna lägga in stämningar med hjälp av olika inställningar och filter.

Får väl gå en fotokurs. Och Keramikkurs. Och Photoshopkurs. Och stickkurs. Och Vävkurs.

Eller en kurs som handlar om fokusering och det viktiga i att TA EN SAK I TAGET!!?

Förmiddagspromenaden idag var härlig. Solen sken och värmde riktigt ordentligt . Snön smälte på trädens alla grenar och droppade på oss medan vi gick. Tog några högst amatörmässiga bilder:

Vattnet forsade och höll en himla fart i den lilla bäcken som vi brukar komma fram till när det är dags att vända hemåt igen. Här såg vi kräftor i våras!

Här har Kabbelekan börjat ta fart. Dröjer inte länge förrän de gula blommorna kantar bäcken!!

När vi är ute på våra promenader rör vi oss i gammal Snapphane-skog. Denna bro är ett minne från den tiden. Tänk om den hade kunnat berätta för oss om hur det var då...

Gammalt rotsystem på en al som sökt sig till bäckens kant.

Naturens egna former förundrar.

Som total kontrast till väninnans och min skogspromenad, drog jag, dottern och hennes kompis åsta till ett stort köpcentrum några mil hemifrån. Dottern ville shoppa. Jag lämnade av dem där, och körde sedan vidare (ca 1 mil) för att gratulera min storasyster (en dag försent) på hennes 48-årsdag.

Vi fikade i vårsolen (bakom halvöppen altandörr) och myste och pratade på systrars vis. Älskar min syster. Har bara svårt att fatta att hon fyllt 48. Känns som om hon fortfarande är 20. Vi är liksom fortfarande likadana i våra sinnen; skrattar fortfarande åt samma gamla saker m m. Och under tiden tickar klockan. Obarmhärtigt. Känns som om man skulle vilja stanna tiden ibland, faktiskt.

Speciellt när man tittar på sina föräldrar och inser att de faktiskt inte är så unga längre. Svårt att ta in. Brukar jag förtränga...jag är faktiskt rätt skicklig på att förtränga. På gott och ont.

Nej, det är faktiskt undertecknad (Ni vet - hon; esteten...). Blir man sådan här när man bloggar?

Vaknar, tittar ut - måste ut och ta lite bloggbilder!! Drar på sig närmsta kofta (ovanpå nattlinnet), ytterjacka och varma kängor. Tänker inte alls på grannar och andra (INTE bloggande människor...). Springer runt utomhus och hittar intressanta motiv. Nu är jag inte enbart konstig på grund av mina ständigt skiftande flaggor, nu är jag även en kuf med konstiga kläder och kamera.

Men - även det bjuder jag på!!

Det första jag stötte på:

Ledsna påskliljor.

Hjälp - hur går det för mina vänner i lekstugan? Kryssar ut mellan djupa snödrivor mot lekstugan...

Ajdå. Ser iinte bra ut. Ser faktiskt ihjälfrusna ut.

Spännande fortsättning följer.

Full sol och gnistrande snö framkallade detta:

Takdropp. Vilsamt ljud.

Nej, nu måste jag gå in! Kaffesugen...

Jamen, kolla min gamla brevpress som fått ny funktion - den har fått snömössa! Det som klänger runt om den är limefärgad Humle. Jättevacker på sommaren. Om den nu har överlevt, vill säga. Ibland har jag för bråttom med att ta ut växter i kylan...

Om en stund kommer väninnan. Vi ska ut och gå i snötyngd skog. Jag kanske ska ta med kameran??

-Ses!