Alla inlägg under oktober 2009
I måndags lämnade maken och jag vår förstfödde vid säkerhetskontrollen på Kastrups flygplats i Köpenhamn.
Vår förstfödde är en väldigt lugn, harmonisk och klok 16-årig pojke. Kändes helt OK att släppa iväg honom på hans första flygresa till kompisar han träffat via datorspel på Internet. Destination: London, England.
Låter ju inte klokt, egentligen. Släppa iväg en 16-åring till London; till människor vi knappt fått adresserna till!!!?
Men vi tillbringade faktiskt vår semester i somras på Gotland enbart på grund av sonens datorspelande! Där skulle han nämligen träffa delar av sitt "lag" från datorspelet!
Sonen spelar ett onlinedatorspel som heter World Of Warcraft. Det har han gjort i flera år.
Han har tillbringat åtskilliga timmar vid datorn på sitt rum under alla dessa år.
Det har många gånger varit svårt för oss som föräldrar att förstå och acceptera detta idoga spelande och "passiva leverne".
- Ska du inte gå ut en sväng i friska luften, ett tag? Du kan ju gå ut med hunden, eller nåt?
- Kan du inte vara lite social? Vi kan väl göra nåt tillsammans??
- Maten är klar! Kom ner och ät! ...Nuuuuuu!!! Kommer du nån gång???
Stön och suck.
- Vad ska vi göra åt hans evinnerliga spelande?? Detta kan ju inte vara bra?
...eller...?
Men vi har faktiskt fått omvärdera.
Maken och jag ser oss som två rätt så liberala föräldrar.
Vi försöker hänga med i utvecklingen så gott vi kan; försöker förstå ungdomskulturen.
(FY vad gamla vi låter, nu!! Jag = 43 år, maken = 45 år - så det är vi ju inte. Väl (?) )
Vi vill liksom vara med våra barn och finnas där, men utan att vara ivägen.
Frihet under ansvar.
Det kommer att bli många törnar under livets gång för våra barn, men om vi finns där nånstans bakom, och tar emot, så inbillar vi oss att allt kommer att gå bra.
Vår skinn-på-näsan-teori.
Man måste liksom ut och stötas och blötas lite för att bli "streetsmart".
Vi uppfostrar nämligen våra barn till att bli streetsmarta. De ska kunna ta sig fram överallt i olika miljöer, umgås med olika människor från alla delar av världen. De ska vara toleranta och ha ett humanistiskt synsätt. De ska uppföra sig ordentligt och inte ta någon skit. Lyssna och försöka förstå. Utan att bli lurade.
Svår uppgift?
- OM!!!
Men vi har en vilja och ett mål. Det kommer man långt med. Hoppas vi.
Tillbaka till sonens datorspelande.
Datorspelande online har inneburit oerhört mycket sociala kontakter för sonens del.
Han har kompisar över hela världen!
Fler än både makens och mina tillsammans.
Han blir inte asocial av att spela onlinedatorspel.
Han sitter och vrålgarvar framför skärmen minst tre gånger om dagen!
(Hur många av oss vrålgarvar tre ggr/dag?)
Han har skitkul.
Hans språkkunskaper har utvecklats nåt enormt!! Han är en hejare på engelska (brittisk). Har till och med skaffat sig en viss dialekt. Engelskaläraren på gymnasieskolan är LYRISK! Han kan konversera flytande, har lärt sig grammatiken per automatik (stavningen är väl lite sämre - han använder en hel del förkortningar...)
Han lär sig saker.
I World Of Warcraft spelar man i lag. Samarbete med folk från olika delar av världen (kulturer), alltså.
Sonen har arbetat sig upp till en ledande position i sin guild (lag). Han är en ödmjuk, säker & rättvis ledare.
Det har jag förstått efter att ha suttit bredvid (helt tyst - gud förbjude!!), samt efter att ha pratat med honom om hans spelande.
Träning i positivt ledarskap.
Nuförtiden blir vi inte JÄTTEsura när han inte kan komma ner för att äta tillsammans med oss - har man lovat att ställa upp på en "raid" ( =gemensamt laguppdrag), kan man inte bara hoppa ur hur som helst. Då sätter man liksom alla de andra i guilden på pottkanten...han får helt enkelt värma sin mat när han är klar med raiden.
En raid kan ta några timmar. Här har maken och jag dock gått in och sagt att sonen inte får teckna sig för några raider som håller på EFTER kl 24 på skoldagar. DÄR har vi satt gränsen.
Sonen sköter sitt skolarbete helt utan anmärkning.
Han spelar fiol - både sololektioner samt är med i musikskolans kammarorkester. Han är urduktig. Får förfrågningar "bredvid" om han vill komma och spela vid särkilda tillställningar.
Allt detta är makens och mitt kvitto på att det han håller på med är helt OK.
Vad vill jag ha sagt med detta?
Jo - att det KAN vara OK att tillbringa flera timmar om dagen framför en datorskärm.
Vi lever i en ny tid. Allt har gått så fort, bara...
Ikväll ringde sonen skrattandes från Cambridge och berättade om en av
guildmedlemmarnas bravader i en båt på floden...
Sonen hade även provat på Fish´n Chips, men var inte så imponerad. För flottigt, tyckte han.
Imorgon skulle de dra vidare till Oxford.
Han har helkul.
Unnar honom detta av hela mitt hjärta. Hur nyttigt som helst!
För oss båda.
Vi höll kalas i helgen.
Dottern fyllde fjortis, nämligen.
(Nej, mamma, man kan inte fylla fjortis, fjortis är nåt man är, ett sätt att vara och se ut,liksom!!
Konstigt, tiderna måste ha förändrats, eller nåt?
När jag var ung var man fjortis när man var fjorton år gammal...suck...jag måste ha missat nåt här, eller...?)
En del av bordsdekorationerna har fått nya platser nu.
Pumporna har jag samlat på spiselkransen.
Jag kalasdukade med hösttema.
Lade ut pumpor, lönnlöv, Physalis (som man gärna fick äta av), höstfärgade värmeljuslyktor, och svenska äpplen som jag karvat i och gjort till värmeljushållare även de, på borden.
Men vissa kalasrester är mindre angenäma än andra...
Att duka fint är kul.
Att diska efteråt är mindre kul.
...men de här kalasresterna är helt OK!
Nu blir det smörgåstårta till frukost, lunch och middag...
Min mamma kan ju förresten aldrig komma tomhänt, heller.
Dottern firades, men jag (vi?) fick också gåvor:
Hon kom med ett fantastiskt vackert perennt gräs till oss.
Det är ett japanskt prydnadsgräs som heter Miskantus.
Just denna typ blommar med skira rost-violetta vippor.
Urvackert, tycker jag!
Måste grävas ner å det snaraste!
Från sin egna trädgård hade mamma även plockat och bundit ihop
världen sötaste lilla bukett
med chokladdoftande blommor omgivna av lammöron.
(Jo, det är sant - de doftar faktiskt choklad!!)
En bukett för många sinnen!!
Sedan hade hon med ett fat som hon fyndat på loppis.
Hon hade först köpt det åt sig själv, men sedan ångrat sig.
Ville jag kanske ha det istället?
...
-JAAA!
Ro hit!
Sååå vackert!
Otroligt inspirerande form.
Förresten, nu har våra årligen återkommande höstgrannar anlänt igen:
De har flyttat in i hagen som gränsar till vår lilla trädgård.
Jag ser dem dagligen från vårt toafönster på ovanvåningen.
- Välkomna, vänner!
~~~
...har jag faktiskt haft fräckheten att be självaste
Gudrun Sjödén
att designa en varm & go' vinterjacka åt mig...
...och tänk - det gjorde hon!!
Den blev precis så som jag ville ha den!!
Översållad med fina detaljer...här syns en detalj från bakstycket.
Love it!!
- Och den är varm!!!
Genomlider liiite ekonomisk ångest för tillfället,
men jag tycker faktiskt att jag var värd den här!!
Har inte köpt någon ny vinterjacka på flera år, faktiskt!
Så. Nu känns det genast lite bättre.
Hmmm.
~~~
...tog jag en tur på loppis.
Många grejor.
Dyra grejor.
Mycket skit.
Gick ut genom dörren med följande inhandlat:
Kuddfodral (i underbara färger!); 20 kr.
Keramikskål (utan äpple); 5 kr.
Jag gillar tydligen grönt.
Igår...
beslöt jag även att Indiska
skulle få äran att sticka vinterns vantar åt mig:
...och det var de vänliga nog att göra.
Skulle JAG stickat,
hade jag nämligen hunnit förfrysa mina stackars händer...
Vantarna invigs högtidligen idag.
~~~
...att lyssna till medan ni läser inlägget under, kanske?
En "gammal" goding.
En av de bästa från dem, enligt mej...
...går jag fortfarande utan strumpor...
Där jag bor finns inte så många pilalléer och vida slättlandskap.
Trots att jag bor i Skåne.
Men det finns gott om rasbranter...
...och underskön bokskog.
I min del av Skåne är landskapet kuperat & vattenrikt...
Spåren efter inlandsisen är många och tydliga här.
Här finns det också gott om vildsvin.
Så gott om dem, att det måste varnas för dem:
...jag rekommenderar ju inte
att hålla 90 km i timmen på dessa vägar...
Vildsvin är inte några smådjur, precis!
~~~
Jag gillar min del av Skåne.
Här trivs jag.
~~~
...och vad händer här, då?
Jo - det är körfest ikväll!!
Knytkalasbuffé som vanligt.
Kvällens tema: "Medelhavsmat".
Misstänker att det blir populärt med mycket pasta-, fetaost- & pizzavarianter...
Därför tänker jag Libanon och gör kikärtsbollar.
Kikärtsbollar på gurkstjärnor!
- Kolla vilka snygga "rester":
Sedan placerar man ett korianderblad på varje kikärtsboll,
och trycker ner en rejäl cocktailpinne:
...och då blir det liksom plötsligt j-t svårt att förpacka hela skiten för leverans...
Och brickan är för stor för att få in i kylen...
Hur f-n ska jag nu kunna forsla detta 1,5 mil i afton?
Jag får skjuts av en körkompis - hoppas hon tar det försiktigt i kurvorna i skogen!!
Är det detta som kallas
spänning i vardagen?
...jag skulle återfödas som ko,
så vet jag precis i vilken hage jag skulle velat vara :
...nämligen i hagen 50 meter söder om mina föräldrars hus...
Kan ni förstå mig?
Dessa kor fotograferade jag precis innan jag och mamma begav oss iväg
till Hemslöjden Skåne, beläget nere på Citadellet i Landskrona.
Vi har pratat länge om att vi skulle ta oss dit tillsammans,
och en dag i förra veckan blev det äntligen dags!
Omgivningarna nere vid Citadellet är helt fantastiska.
Vi parkerade på Kasernplan och gick genom parken ner mot Citadellet.
Här går fina lilla mamma bland stooora kastanjeträd...
Citadellet kallas också Landskrona slott.
Det är byggt av danske kung Kristian III i mitten av 1500-talet.
Citadellet är ursprungligen byggt som en försvarsanläggning, och har ett välbevarat (och mycket vackert) vallgravssystem. Citadellet har även fungerat som fängelse för livstidsdömda (1800-talet), samt varit tvångsarbetsanstalt för kvinnor fram till 1940.
Första passagen av vallgravssystemet.
Mamma tar täten.
(Som vanligt, då - otroligt hur så små ben
alltid kan ta sig fram så fort...)
På vänster hand ses Landskronas nyaste vattentorn:
Vi fortsätter.
Man kan bo inne på Citadellområdet. Och det gör folk.
Härlig boendemiljö!
Nu närmar vi oss själva slottet...
...nu ska vi bara gå över den sista vallgraven...
(Vart tog nu mamma vägen ? Är hon redan inne på borggården...??)
...och nu är vi inne på den vackra borggården!!
Och här huserar då också själva målet med vår lilla utflykt:
- Hemslöjden Skåne!
Nu följer ett antal bilder inifrån butiken.
Jag och mamma gick omkring med ett ständigt
"ooh", "ahh", "Kolla!!",
surrandes från våra läppar.
Titta & njut.
Kommentarer känns överflödiga...
- Otroligt inspirerande!!
Så många duktiga & kreativa människor det finns runt om oss!!
Häftigt!!
Nå, kunde jag låta bli att köpa med mig något hem, då?
Nej. Givetvis inte.
Det blev en materialsats med skånskt yllebroderi:
Helt underbar, enligt mig.
(En färdigbroderad variant syns bland bilderna ovan!)
Sedan är jag ju enormt svag för smycken av alla de slag:
Köpte därför även en ring som en tjej från Helsingborg skapat
(har glömt vad hon heter...)
Den är gjord av en massa olika, roliga material;
blått gummi, kirurgstål & porslin.
- Cool, va??
~~~~~~~~
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 | 7 | 8 |
9 | 10 |
11 | |||
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
|||
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
||||
|
Hemmahuset
Trädgården
Hönshuset
En del av flocken
Vardagsvåndor...
Gräddbullen
Middagsfixande
Pysslande
Bakande
Lyssnande