Gry

12 mars 2008 09:43

Svår fråga du ställer. Vill först säga att jag dömer INGEN! Jag har själv tre barn och tycker gränssättningen är så svår. Nu är min äldsta son 12, och därmed har jag ingen i samma ålder som din son.

Att du själv ifrågasätter hans tid framför datorn, känns för mig som att du redan känner att det gått lite för långt. Jag tycker det verkar vara lite för mycket, om jag ska vara ärlig. Känner mig skeptisk till spel som WOW, då jag hört så mycket illavarslande om spelet och hur beroendeframkallande det är. Ser att din son är aktiv inom idrott, musik och annat. Det är bra.

Nu kanske det inte funkar med en 15-åring, men hos oss har vi medvetet satt datorn i köket. Vi har bara én dator och den har vi på ett hörnbord vid matgruppen. Ibland fastnar någon (som jag själv...) lite länge vid datorn och då är det lätt för de andra i familjen att väcka en ur datordvalan och hämta en tillbaka från cyberspace. På så vis har vi lite kontroll över vad som händer på datorn, utan att vi för den delen hänger över den som spelar, surfar, chattar, söker.
Samtidigt känns det bra ur social synpunkt att den som sitter vid datorn har de andra i familjen närmare. Det märks att det betyder någonting, för sonen (12-åringen) säger ofta "mamma, kom och kolla på det här", eller han vill visa pappa något som han hittat på någon sida. Ibland vill han fråga något och då är vi nära.

Kom ihåg, det är inte lätt att vara förälder och du ska inte ha tankar om att du är en dålig mor!! Du tar ansvar, tycker jag, som funderar på detta och tar upp det till diskussion. Vi är många föräldrar som har problem med gränssättning och att få lite tips ibland är jättebra! Lycka till!

Kram Gry

Persilja

12 mars 2008 13:12

Har exakt samma tankar om min 13-åring som fyller 14 snart. Duktig i skolan, trevlig, verbal, men älskar sin dator. Han har lärt sig massor av engelska, är allmänbildad och skärpt, söker mycket fakta på datorn. Mycket är av godo. Egentlgien är ajg inte orolig. Men så kommer tvivlet ibland när man hör en och annan mer bestämd förälder som har tillåtit EN timme per dag. Då kan jag känna mig totalt misslyckad. Men vi har haft det fritt alltid och det har reglerat sig själv väldigt bra utom för äldsten. De andra sitter en liten stund, 11-åringen t ex ser skatefilmer på youtube en kvart och så blir han isnpirerad och går och skejtar själv i en timme. Samma med nioåringen, ser basketklipp, och går och spelar basket. Men äldste har större datorbehov, gillar spel mer och tycker väldgit mycket om det. När jag får ångest nån gång över att det är för mmycket och tar upp det till diskussion kan han säga (medvetet förstås) "om vi inte flyttat hade jag inte suttit lika mycket". Han håller mycket kontakt med sina gamla kompisar via msn. Dilemma. Jag kan bli arg på alla förståsigpåare till föräldrar som anser att deras version är den enda rätta. Jag tror att det för vissa barn krävs justering medan andra klarar av det. Mår de bra, tycker det är kul osv vad är det att oroa sig för???egentligen. Det är ju återigen en "mall" som vi försöker få in dem i. Vara som alla andra. Börjar de bli aggressiva, världsfrånvända osv då är det väl fara å färde. Jag tror att det är en fas som de passerar. Jag hade nog hängt massor vid datorn om det funnits på min tid som tonåring. Men många föräldrar verjar hata allt vad datorer heter. Det märks ju även i skolan. Vissa skolor använder sig av datorn och barnens intrese för dem, medan andra skolor skyr datorer som pesten.

synne

12 mars 2008 13:42

Hej.
Fann dig hos Gry.
Jag har en styvson på 18 år. Men ad/hd och aspergers. Han spelar WOW, har lyckas få mig att börja spela med.
Hade samma problem som du. Han bodde vid datorn. Det gör han än, men spelar inte lika mycket som förr. Bara nästan.
På spelet kan man lägga in en tidsspärr. Vet inte riktigt hur det funkar men möjligheten finns.
Så länge skolan sköts ser jag väl inga större hinder, men tycker nog att han borde lägga sig tidigare.
Vi sa samma sak till styvsonen. Har du inget annat att göra, gå en sväng ut osv....
sen kom jag på att finmotoriken blev tränad, han får träna sig på engelska osv.
Din son verkar inte spela varje dag om jag förstår ditt inlägg rätt. Så låt honom sitta de dagar han spelar. Men samtidgt så ge honom vissa riktlinjer för vad han ska göra när han är hemma. Spelet är inte bara av ondo hehe.
Inte lätt att veta hur man ska göra, men hos oss funkar det numera bra. Vi delar på datorn när han är här och då kan han inte sitta hela tiden själv. Styvmor vill ju gärna blogga lite hihi och pappa vill kolla in sina sidor när han är hemma. Men kolla den där tidspärren på spelet. Kan höra med styvsonen hur den funkar. Om du vill. Jag återkommer.
Många kramar och kul med din blogg.
Kram från nabolandet.
Synne :D

Mynta

12 mars 2008 21:14

TACK alla för era kommentarer.
Jo, eftersom jag funderar över detta är det nog bevis för att jag själv tycker att det har gått för långt. Känns inte bra. Jag kan inte riktigt stå för detta.

Jag har försökt att se det från hans håll; detta är kanske tidens sätt att umgås? Som Persilja sa - hade man själv haft dator i ung ålder, hade man garanterat själv också velat sitta där och hålla på. Är vi mitt uppe i någon sorts förändring där vi har svårt att släppa det gamla? Vad jag önskar att jag hade kunnat se in i framtiden! Kommer man att kunna se tillbaka och säga: "...och vi som trodde datorspelandet skulle ha skadlig inverkan på honom. Hehe.."
Eller kommer vi att säga: "Hade vi bara vetat detta, så skulle vi ALDRIG låtit honom sitta så mycket vid datorn..."
Usch att inte veta.
Men vad jag VET är att han är lugn och trevlig. Han är HEMMA och inte ute och ränner där det "händer". Jag vet att hans spelkompisar är trevliga och vettiga.

Jag tror egentligen att det jag är mest rädd för, är att han ska bli beroende.
Men hur ser man sånt? Tycker liksom han fungerar normalt i övrigt...

Men Synne, jag tror nog att jag som du sa, får ändra hans läggtid på skoldagarna. Säga att han max får vara uppe till kl 23 i alla fall. Vet inte om jag är beredd på att lägga in tidsspärren på spelet än, men det tål att tänkas på. Bra att veta att möjligheten finns. Tack för tipset.

Maken och jag får väl snacka ihop oss om något...återkommer när vi kommit fram till något...