UT med skiten!!!

IN med härligheten!!!

Julen är ÖÖÖVER!!!

Jag måste ha ljus, gult, krispigt grönt...

VISS växtlighet passerar det hårddömande nålsögat:

...och får nytt liv som dyrbara snittblommor...

Andra går ett tragiskt öde tillmötes...

Bär mig liiite emot, men jag gör ALLTID såhär, så  jag kan skylla på Moder Natur och hennes kyla ( istället för min egen...?)...

IN med nyttigt grönt & gult!!!

Denna är nog förresten den enda rödfärgade som klarat livhanken:

- Mitt lilla Vaktelbär!

Nyårsfirandet hemma hos min ÄLSKADE storasyster blev dock ett YTTERST välsmakande samt dekadent mellanspel:

I vanlig ordning skulle vi stå för bl a desserten - det blev en jättegod (googlad) vit chokladmoussetårta (Arla) - här syns delar av de smarriga ingredienserna!

Återigen hade storasyster ordnat med fiiin nyårsdukning:

...mycket vackert att vila ögonen på...

Världens bästa svåger lade hela sin själ och sitt generösa hjärta i mixandet av goooda fördrinkar:

...alltmedan världens VACKRASTE Gräddbulle sov sin Törnrosasömn lyckligt leende:

Kan ni SE att hon drömmer LYCKLIGA drömmar...???

Min lilla nyponros.

TROTS att alla ickehundägare runtomkring gjorde sitt bästa för att väcka henne...

Vansinne.

Jag hade införskaffat asiatiska himmelslyktor for the occasion.

Röda och vita.

Såg framemot  att få skicka iväg dem med stillsam vördnad och respekt...

...men den skånska vintern (som TOTALT ballat ur...) ställde till det, och min första röda himmelslykta slets isönder av vågrät idiotvind från väster, och vi kunde inget annat än att...SKRATTA så att tårarna rann. (I perioder stod jag med den röda rispapperslyktan "limmad" mot mitt ansikte p g a blåsten...)

Champagnen BLÅSTE bokstavligen ur våra glas!

Jag som hade satsat STENHÅRT för ett stillsamt och värdigt (hundvänligt) nyårsfirande...

Men det betyder ju OCKSÅ att jag har TRE himmelslyktor KVAR att skicka iväg under något annat memorabelt tillfälle...?

- Vårdagjämningen, kanske....?

Julhelgens lugn har gjort oss alla gott.

Med julefint omkring och med mycket gott att äta

har alla mått lite extra bra, tror jag.

Hönsen...

Vildfåglarna...

Människorna...

Snöandet har fortsatt.

Vissa objekt har fått en helt ny form:

På tal om form;

årtets snyggaste julpapper kom från mamma och pappa:

De hade slagit in en (utsökt god) varmrökt lax i detta fantastiska papper.

Tror det kommer från en affär som existerade på 50-talet.

Rullen med julpapper är i alla fall gigantisk, och har nog suttit på en sån där presentpappershållarställning (lååångt ord) framme vid kassadisken i affären.

Kan liksom se det framför mig...

Jag har tvingat mina föräldrar att testamentera den där rullen åt mig.

Ha en lugn och harmonisk jul.

Det ska nämligen jag ha.

Hade jag tänkt.

Andas.

Vila.

Prata.

Se.

Lyssna.

Känna.

Vara.

Vinter.

JÄTTEMYCKET vinter.

 Som aldrig förr.

TIDIG vinter.

Hallå? Vart tog växthuseffekten vägen?

Snö.

Snö.

Och åter snö.

Mitt titthål i syrénbusken har liksom återuppstått tack vare snötyngda grenar.

Annars brukar den bara framträda framåt vårkanten när syrénbladen slagit ut.

Nu har snön kirrat samma uppgift.

Där, några meter in, syns vår hysteriskt adventspimpade hönsgård.

Jag myser i mjugg.

Blev riktigt fint, faktiskt...

Huset - vårt LILLA söta hus, tronar i vinterskrud.

Blir varm i  hjärtat när jag ser det såhär fint florsockerdekorerat.

- Som ett litet pepparkakshus!

Passar på att smyga runt knutarna och kikar in...

...och lite runtomkring...

- Oj!

Här har det yrt in snö!!!

Pallar ni, killar?

(Är jag förresten ensam om att få lite ZZ-Top-vibbar, här...?)

Granen har faktiskt fått komma in.

Alldeles för tidigt.

Omständigheterna har fått stå för premisserna.

Men jag har inte klätt den än.

Varken med ljus eller glitter.

DET får vänta.

Tror jag ska sänka ner min trötta lekamen i ovan avbildade fåtölj.

En liiiten stund bara.

Behöver det.

Känns det som.

Bara lite.

Vad betyder tunga fjät egentligen?

Hur som helst, så spenderade jag en del av Luciadagen med att baka bullar.

Fick en snilleblixt om att färga pärlsockret julrött - men det blev snarare julrosa...

Snilleblixt nr 2 innebar att använda pepparkakskrydda istället för kanel som fyllning i bullarna. Resultatet blev att det doftade BÅDE pepparkakor OCH bullbak samtidigt i hela huset! Instant Christmas, liksom!

 Bullarna fick godkänt av bullpanelen.

Missade luciafirandet på TV:n, så detta var det enda luciatåget jag fick se:

...men det får man väl vara nöjd med...?

Min egenhändigt snickrade hund på ytterdörren blev också helt traditionsenligt försedd med luciaglitter:

Jag handlar julmat lite pö om pö just nu, så att jag ska slippa handla allt på en gång, sedan.

Igår inköptes bl a följande:

Julknäcke & "julost".

Visst är förpackningen till julknäcket helt fantastisk?

Igår lyckades jag äntligen få hönsen till att gå ut lite...

...men de verkade inte överlyckliga över kylan & snön, precis...sekunden efter att jag tagit detta foto, var alla inne igen. Fegisar.

Kom ju på att jag hade glömt ta fram några av mina tomtar:

...men NU står de i tittskåpet bredvid ytterdörren!!

Mina tre vise män.

- Med rimfrost på luvorna och allt!!

Skulle föreviga vår ENORMA istapp utanför toafönstret, men det visade sig inte vara det lättaste att få med den på en och samma bild...

Därför denna fantastiska skarvning av TVÅ bilder.

Men den är faktiskt helt otrolig! Säkert en meter lång! Och superläskig - tänk om den gör hål i taket över farstun när den faller av? Kan den göra det, tro?

Men ingen av oss här hemma har hjärta att slå ner den...

Snö har vi fått i mängder. Vi är inte så vana vid det i vår del av Sverige. Inte att den ska komma redan i november - och att den dessutom sedan får ligga kvar och byggas på med nya lager hela tiden!

Kolla liksom höjden på snötäcket ute på räcket på vårt utedäck!

Respekt. Skånsk respekt.

All snö bidrar med ovanligt tidig julstämning också.

Jag har liksom gått lös på pyntet i kartonger och drängasoffor, och jag tror att alla tomtar och allt rött kommit fram nu - allt det som vanligtvis inte brukar tas fram förrän runt 22 - 23 december hos oss! Nu är det bara granen som fattas. Men den får faktiskt vänta till lillejulafton. NÅGON måtta får det faktiskt vara med brutna traditioner...

Här en bild på lite allmän pynt-urballning.

Mitt kära fikonträd har fått agera pettsongran i brist på eget orangeri.

Urtjusig, eller hur?

Ett annat av våra julfönster:

Wow.

I motljus och allt. Extasen är fullkomlig.

Men jag måste säga att jag gillar min lilla julpyntade trollhasselgren!

Kolla vad fint som hänger i den:

Strök julgardiner till ett annat fönster:

Och himlarns vad jag fick leta innan jag HITTADE dessa!

Jag har julpynt på 123 olika ställen, och dessa låg på det mest otippade stället...

Men fint blev det när de kom upp i köksfönstret:

Urballning nr 2:

Till och med min stackars rosmarin blev utsatt för den allmänna julhysterin...

Jag klippte till några nya kakeldekorer: (kommer ni ihåg förra årets?)

I år fick det bli stjärnor med allmogekänsla. Blev urnöjd.

Inte en hörna i köket är julfri.

Mönster- och färgkalabalik i en annan hörna.

Vår lille soffnisse har också återtagit sin hedersplats.

Ser ni honom? (Jag tog en närbild, men där såg man alla vita hundhår från vår gräddbulle, så den censurerades...)

Jag har ju förresten även hunnit med att prova den där pepparkakshusformen, som jag köpte nån gång i november!

Den funkade faktiskt riktigt bra:

Här ligger de nygräddade husdelarna "på tork" innan hopsättning...

Enda smolket var att skorstensdelarna valde att leva sitt eget liv under gräddningen...

...så det blev liksom allmän skorstensdisaster...

Kolla så jävla fult huset ser ut här. The point of no return liksom.

Kände för att slänga hela hushelvetet i komposten.

Det var då jag plötsligt förstod hur traditionen att dekorera med kristyr måste ha uppkommit.

Kunde liksom riktigt höra för mitt inre hur man resonerat när man betraktat världens allra första (misslyckade?) pepparkakshusbygge;

"Nämen fy faan som det ser ut! Vi slänger det! Neej - vänta - jag vet!! Jag fick en idé (den liksom bara dök upp sådär från ingenstans...?)! Vad sägs om vi blandar lite florsocker med äggvita och ättika, och spritsar ÖVER och liksom DÖLJER..."

Resten är historia.

Och se: Lite (skitmycket) kristyr och lite tomtar samt annat lullull senare, 

 blev resultatet såhär:

Åååh, vad fint!!! (Ni skulle bara veta...hehe...)

Liiite crowded runt huset, men alla MÅSTE få plats.

Allt för traditionen.

Fick pepparkaksdeg över, och hade svårt för att kasta.

Kom på att jag ju hade världens finaste, urgamla pepparkaksform som jag fått av mamma för år och dar sen;

- Tuppformen!!!

Älskar den! Den fick samsas med en "modern" tuppform också.

Under baket fick jag användning för ett mycket praktiskt bakplåtsställ som jag införskaffade billigt i höstas:

Faktiskt skitbra om man som vi har ett litet kök med få avställningsytor!

Dagens husmorstips.

Fina tuppar i fin gammal burk:

(som är skitsvår att fotografera...)

På tal om tuppar:

...här är ett gäng frysekyllingar som konstant vägrar utevistelse...

TROTS att jag lagt ner hela min själ i att skotta och göra fint ute i hönsgården!

Detta förblir väl den enda tupp som kommer att synas ute i hönsgården i vinter:

Suck.

Utöver alla andra projekt just nu, så håller jag på att mixtra ihop en tavla av

bl a mitt fågelbroderi från kursen i yllebroderi härom året.

Den ändrar dock utseende hela tiden. Jag lägger liksom till och tar bort nya saker hela tiden...

...blir aldrig riktigt nöjd...men den får väl utvecklas i sin egen takt...har inte hittat den slutgiltiga versionen i mitt huvud än.

Men det ger sig väl...?  

Ja, det har varit tid igen för alltid lika trevligt adventspyssel tillsammans med min kära moder och syster; den traditionella ljusstöpningen!

Mitt i värsta snöstormen bar det iväg ut mot Öresundskusten, till mammas & pappas hus. Snön yrde in rakt från sidan (som alltid, här i Skåne - gärna då även uppblandad med lite sand & jord...), och lade sig i enorma drivor över vägar och slätter.

Men dock med ett otroligt vackert resultat - här syns mammas & pappas pergola utanför verkstaden där vi stod och stöpte - den blev helt otroligt stämningsfull av all snö.

För att inte tala om porten in till deras trädgård:

Värsta julkortsbilden, eller hur?

Syrran bidrog även hon till julstämningen, med sin hemmabakade pepparkakscheesecake, som hon hade med sig:

Såå otroligt fin (och gooooood) !

Tog med mig kameran på en runda i mammas hus, och passade på att föreviga några vackra väggblickfång:

Denna gipsrelief hänger i trappan upp till ovanvåningen. Den är rätt stor - mäter nog ca 80 x 50cm - visst är den väl helt underbar?

På en annan vägg hänger det här fotot:

Ett inramat porträttfoto av mig och allra vackraste, älskade storasyster.

Taget för 30 år sedan. Jag är 14 år gammal, och syrran 20.

Herregud vad tiden flyger iväg...

Testade lite nytt under årets ljusstöpning - gjöt ett ljus med tre vekar och med lite vaniljdoft i stearinmassan:

Blev inte dumt alls, tycker jag!

Annars har det adventpyntats i vanlig ordning.

Är speciellt nöjd med ett av fönsterna:

(Verkar som om någon annan också är det...)

Fixade nämligen en lite kul belysning bredvid adventsstjärnan:

...tyckte  att det blev så mörkt på högersidan av fönsterbrädan, samt att min Karlbergare behövde komma upp i fönstret lite - så jag vände upponer på en gammal glasvas och pelade in en ljusslinga - tadaa!! Jättefint, enligt mej!!!

I andra fönstret i samma rum fick vår röda Staffansfåle också sin plats:

(Ser ni den längst bort...?)

Matbordsplatsen i burspråket blev också adventspiffad:

- Myyys!!!

Hönsgården förskonades inte den heller:

Hihi.

Hysteriskt eller bara kul?

Annars är det rätt kallt här för tillfället. Termometern visar i skrivande stund på 10 minusgrader. Det betyder att hönsen inte är så glada för att gå ut...

Tittut, din fege skit.

Okej - men om jag strör lite undulatfrön längs spången, då???

Jodå - DÅ kan man tänka sig att sticka ut huvudet liiite längre!

Observera att det är en kvinna i täten - det modiga (och ständigt hungriga?) könet.

Höns på löpande band, ser det ut som - lite fnissigt.

Fler fåglar måste få sitt:

Premiärhängde därför ut talgbollar i helgen.

...och lilla Ruva fortsätter med att hålla mig mätt och belåten innan jag pilar iväg till jobb! Ägg är det bästa som finns!! Speciellt från egen höna...