...hyser jag i allra högsta grad!!

Under ett enda dygn hinner min hjärna ta in hur många mönster som helst.

Borde nog vara dags att uppgradera hårddisken snart, liksom...

Vart tar alla mönster vägen? Jag menar, efter att jag registrerat dem?

Jag kan ju inte köpa alla mönster jag ser (men nästan  =)  )!

Inte konstigt att man tycker att man funkar segt ibland - det måste nog bero på övertrasserad minneskapacitet, eller nåt. Tror ni inte?

Idag har jag t ex klätt mig i detta underbara mönster:

...som egentligen är tänkt att användas som förkläde - men det tyckte jag var synd; ett sånt här mönster måste ut och SYNAS!!! 

Så jag använder det som en vanlig tunika...

Underbart är även mönstret på kudden som ligger bakom mig på sängen.

Det har jag fått av en mycket kär bloggvän.

Röjde lite på sonens skrivbord medan han var i skolan (var ute på min dagliga smutsdiskuppsamlarrunda på tonårsrummen...). Fick då syn på VÄRLDENS PÄRLA!!

Kolla:

(En tom lösgodispåse.)

SÅÅÅ fin!! Jag bara liksom dog! Jag tycker den andas Lennart Hellsing & Stig Lindberg så det bara stänker om det! "Ovalen" framtill är liksom ett "fönster" som gör att man kan se vad som finns inuti påsen.

Baksidan:

Ååååhhh, vad fin! (Likadan, jag vet, men LJUSBLÅ!!)

Och sedan inte för att tala om påsens sidor:

Jag bara döör! (Hur man nu kan vara beredd att kunna göra detta för en papperspåse...)

Detta var nog den finaste papperspåse jag sett i hela mitt liv!

- Kan man rama in en påse?

Sedan var jag iväg och handlade i mataffären som vanligt.

Behövde bl a  ny tandkräm.

Plötsligt var det gamla vanliga favoritmärket (Stomatol) som bortblåst från min överbelastade hjärna.

Jag fick nämligen syn på denna:

WOAAWWW!!! Vilken läcker tuuuub!!!

Om den är god? Vet inte. Skiter väl jag i. För SNYGG är den!!

På vägen hem från mataffären stannade jag till vid ett lokalt lågprisvaruhus. Tänkte fylla på hygienlagret hemma med lite billiga schampon, plåster & kroppslotioner...

Passerar uteavdelningen. Nästan. Stannar.

Stöööön!!! Vad fiiiin!!!

Kolla mönstret!! Och färgerna!!!

59 pix?

Bara en kvar?

Det ÄR faktiskt liiite hårt & knöligt att sola liggandes på mage på en handduk på däcket...och vi har FAKTISKT ingen strandmadrass...

OK. Jag tar den.

En helt vanlig dag i en mönstermissbrukares liv.

Suck.

...INTE!!

(Eller det var kanske vad jag fick??)

Har nämligen precis blivit varse om den dystra sanning att jag vattnat och pysslat om två styck döda fikonpinnar i två veckors tid nu.

Snyft & hulk.

(Och liite fniss - när man liksom tänker på vad man egentligen sysslat med...)

Antagligen har det blivit för kallt i vår oisolerade lekstuga i vintras, där fikonet övervintrat (läs: avlidit; ceased to exist; slängt in handduken; gått till de sälla jaktmarkerna; kolat vippen; flugit till fikonhimlen; gått hädan; skördats av liemannen; bitit i gräset; halat flaggan; trillat av pinn...)

Annars sjuder det faktiskt av liv runt omkring här.

Det kom nämligen ett livgivande regn igårkväll , som sedan fortsatt hela natten och morgonen här.

Vi behövde detta regn.

Morgonbilderna (och dofterna!!) blev därför lite annorlunda idag:

Ljuslyktan på bordet har fått ett annat utseende...

...likaså glaskulan som flyter omkring i mitt loppisfat från förra våren...

Det ser faktiskt ut som om det har snöat här:

...men det är ju plommonträdets alla blommor som förfarits i vinden & regnet...

...och här är en stackare som dragit nytta av plommonblommornas blad...

Ser ni det ytterst genomskinliga bladet som han fått fotfäste på?

Blev lite fnissig när jag satt i hammocken och gungade en sväng igår;

visst har vi en "husvagnsgubbe" hängandes i plommonträdet?

Ser ni honom? Söt, va?

För övrigt hade vi väl lika kul som så många andra, igår.

Eller rättare sagt; MAKEN. Jag är nämligen rätt så förskonad från inblandning:

Fattar nämligen inte så mycket av det här.

Har aktivt valt att inte fatta - tycker att det är så in i dööööööödens tråkigt med siffror och ekonomi överhuvudtaget. Maken sköter detta med bravur, och det hade jag tänkt låta honom fortsätta med...

Jag deltar bara när det är dags att läsa upp siffror högt som liksom ska skrivas in i rätt ruta. Jag är också en baddare på att hitta alla konstiga papper (bland alla osorterade travar på möjliga & omöjliga ställen...) som måste fram för att kunna fylla i alla förbenade rutor.

Där kan man väl säga att vi kompletterar varann; maken & jag?