Vissa grejor man hittat på loppis är man gladare för än andra. Efter en rundvandring hemma har jag hittat följande favoriter:

 Gammal skolplansch från 1912

 Stjärna i gjutjärn. Till ett standar??

 Linoleumtryck föreställande kvinnoansikte

 Soppskål i keramik. Gillar färgerna!

 Liten mjölkkanna i stengods

 Kakburk från Örebro Kexfabrik

 Stig Lindberg-skål; "Pynta"

Inser att jag har många favoriter. Många bilder blev det...

Kvällen nalkas, har plockat fram fläskfilé för upptining. Funderar på om jag ska baconlinda den och göra någon god gräddsås. Rött vin att dricka till, i alla fall! Bara sonen hemma ikväll av barnen - lillasyster sover över hos kompis. Blir väl lite mys-stickande i soffan framför TV:n ikväll. Sänds det något intressant ikväll? Någon bra film?

 Annars brukar jag sitta med laptopen i knäet och snurra runt lite på Tradera, eller bland bloggar, medan resten av familjen tittar på burken...

Skulle unna mig lite god hemgjord musli (hur får man fram det där tyska "y:et"??) i morse till frukost. Såg då till min bestörtning detta:

Muslin som jag fixat till i början av veckan var tydligen populär även hos andra. Inget att be för - dags att göra ny:

Min favoritblandning består av grovhackad mandel, solrosfrön, pumpafrön och krossade linfrön. Allt blandas först i en bunke tillsammans med lite flytande honung, rapsolja och vatten. Rör om, bred ut i långpanna och rosta i ugn i 225 grader. Sätt ugnsklockan på 5-minutersintervaller och rör om då och då. Häll upp i lufttät burk när det svalnat. SMASKIGT!

Serveras bäst med:

Fet & god turkisk yoghurt och hemmagjort äppelmos (som också är busenkelt; skala och klyfta 4 äpplen. Kok mjuka i lättsockrat vatten. Häll av vattnet och mosa. Blande ev i liiite vaniljsocker).

Rekommenderas!

Super till frukost! Mättar länge. Eller varför inte en liten, liten skål till kaffet på eftermiddagen - istället för en sliskig kaka??

Varför ger man sig på ett projekt som är dömt att misslyckas ända från början? Tror man att något ska inträffa som aldrig inträffat förut, att man plötsligt ska få hjälp uppifrån (nerifrån?), eller är man helt enkelt bara korkat envis? Slogs med jättesmå strumpstickor, två egenhändigt nystade garnbollar och mitt eget övermod i TV-soffan framför Antikrundan och danska Brottet igårkväll. Dessutom hade jag en tung bullterrier i knäet - hon ska alltid vara så nära som möjligt (liiite mysigt, ändå).

Resultatet går liksom inte åt det håll jag hade tänkt mig (som vanligt...).

Det bildas typ hål mellan övergångarna på strumpstickorna; jag håller nog inte garnet sträckt tillräckligt. Sedan stickar jag nog alldeles för löst - det blir alldeles för stort. Dessutom är det svårt att hålla reda på vilket varv man är på samt var i varvet man befinner sig. Nej, det blev för mycket problem.

Men, skam den som ger sig. Jag ska dra upp åbäket och sticka om på vanliga stickor. Lika tunna (2,5), men betydligt enklare att ha att göra med. Är således tillbaka till mina infernaliska stick-kvadrater, men vad f-n - man är väl inte mer än människa? Eller?

Stickeländet

Nej, nu ska jag ut med min gräddbulle på morgontur. Jag återkommer.

Behöver samla mod inför stickäventyr del 2.

 Gräddbullen (läs: sladdbarnet)