Linda Jönsson

30 augusti 2011 19:35

herre min je så snygg sjal! Nu blev jag riktigt avundsjuk, nu måste jag också lära mig virka!

Eva

30 augusti 2011 22:31

Åh, vilken snygg sjal!!! Du är sååå duktig!

Höns e oumbärliga! ;) Jag älskar mina höns, allihopa!

Kram på dig

P.S Snart kommer ett nytt mail till dig om fortsatta planer & annat sånt ;)

Persilja

31 augusti 2011 06:48

Fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin!!!

Mynta

31 augusti 2011 10:17

Linda:
Jag lovar - det är inte svårt!!

Eva:
Sjalen är en riktig nybörjarsjal, med ett superenkelt mönster - så sådär jätteduktig kan jag nog inte påstå att jag är...det är nog det snygga garnet som gör att den ser mer avancerad ut än vad den är!
Spännande att få höra om fortsatta planer...

Persilja:
Jaaaaaaaaaaa - visst ÄR den??? :)

charlottec

1 september 2011 07:46

Snygg sjal!! Kanske till och med en vänsterhänt nörd kan virka en sådan? Om nu den här vänsterhänta nörden orkar ta itu med nya projket :)
Snygg hönsmat förrresten!! Haha.. du måste vara den enda jag vet om som gör så snygg hönsmat..skulle nog behöva ett gäng höns här hos mig men misstänker att mina grannar skulle bli smått galna och börja kackla emot.
Nu är köreriet igång igen för vår del :) det gjorde mig gladare ovanligt för att vara mig eller? Ja det känns bättre nu när jag äntligen kan börja koncentrera mig på annat än noter och dirrigerande. Så nu ska det bli bättre! Så det så!!!
Kramar!

Paulina

1 september 2011 10:11

Hej, vilken fin blogg du har. Kika gärna in hos mig om du vill, jag har delat upp i två bloggar, dels min stickblogg och dels höns och trädgådsbloggen http://honsafest.blogspot.com

Mynta

1 september 2011 10:34

Charlotte:
Klart en vänsterhänt nörd också kan virka en sådan!!! :)
Och ja - jag är nog den enda som pimpar hönsmat...hihi! Vår kör har också satt igång - vi har redan hunnit vara iväg och gett en gospelkonsert mitt i mörkaste Småland! Nu på söndag ska vi iväg på ännu en! Rivstart, med andra ord! Skitkul! Kram!

Paulina:
TVÅ bloggar? WOW! Hur hinner du med det? Trevliga var de bägge två, i alla fall!
Höns & handarbete - kan man ha det bättre? Tror inte jag! Välkommen hit!

charlotte

1 september 2011 16:14

MYNTA!!! Din kör är bäst!!! Ja har ju inte hört er men redan iväg på konserter... haha... man får väl vara glad om vi får två denna termin och då är den ena vår egna julkonsert!!! Jag vill mer ibland och ibland inte..så kommer vi nog att självdö om vi inte hittar nya medlemmar men om vi aldrig ger konserter så vet ingen om oss ens.. vilket dilemma.
Var hittar jag virkmönster på dylika sjal?
Så får jag be om ursäkt för min usla stavning, jag hade för bråttom när jag skrev. Som alltid.
Jag ska nog börja pimpa paddmaten här hemma i tron att de ska äta det vi serverar dem.Eller om jag börjar pimpa vår mat så kanske de där vuxna barnen äter den! Kladdkaka till middag, jag säger bara ett: himmel hur fick jag sådana söner ;)

Mynta

1 september 2011 21:34

Charlotte:
Det är JÄTTEnyttigt att vara ute och ge många konserter - man blir säkrare för varje gång; ev nervositet kommer i andra hand, och man fokuserar SÅ mycket bättre på själva sången! Alla resor vi gör tillsammans (kören), ihopträngda i varandras bilar på väg till nya, okända orter, (ibland övernattandes på hotellrum, gör också att vi svetsas samman, och vågar ge mer av oss själva när vi sjunger tillsammans! Rekommenderas verkligen! Plus att vi gör en massa annat tillsammans än att bara sjunga; flätar korgar, tillverkar smycken, går på ANDRAS konserter, mm mm.

Virkmönstret på sjalen hittar du här:
http://virkning-crochet.blogspot.com/2011/03/basmonster-for-sjal.html

Märkte inte någon usel stavning i din kommentar...glöm det!! :) Tanken som räknas...

Paddmat? Vad GER du dina söner??? ;)

charlotte

2 september 2011 09:09

Ja det är viktigt med konserter men vår kör börjar likna rena pro-kören och fler och fler blir för gamla för att orka. Vi har snart inga altar kvar. Den här kören har rest, men nu verkar det som om de inte orkar längre. Om man säger så är vi mellan 6-8 st under 60! Jag vill inte byta kör, trivs bra trots allt. Så det är lite synd det hela. Känner att jag personligen vill ha mer för att bli säkrare. Det är en sak att stå i övningslokalen, hemma och en helt annan att stå inför folk.
Vi har två sköldpaddor! De är kräsna!! Så jag ska börja pimpa deras mat med jordgubbar så äter de nog.
Vi äter helt vanlig mat, min söner tror att man dör av grönsaker och vägrade världens godaste lasagne för att jag hade morot i den! De kan inte äta lök så den får jag riva... börjar bli mäkta arg och det är inte acceptabelt att vuxna barn inte äter det som serveras... men nu ska jag gå och koka mig kaffe, sätta en deg till bröd och fundera ut var i all världen jag ska hitta några altar till kören för jag vägrar sjunga alt... fixar det liksom inte fast ingen har bett mig ÄN som tur är... total vägrar gör jag.
Stort tack för länken!!
Kram