Skulle föreviga vår ENORMA istapp utanför toafönstret, men det visade sig inte vara det lättaste att få med den på en och samma bild...

Därför denna fantastiska skarvning av TVÅ bilder.

Men den är faktiskt helt otrolig! Säkert en meter lång! Och superläskig - tänk om den gör hål i taket över farstun när den faller av? Kan den göra det, tro?

Men ingen av oss här hemma har hjärta att slå ner den...

Snö har vi fått i mängder. Vi är inte så vana vid det i vår del av Sverige. Inte att den ska komma redan i november - och att den dessutom sedan får ligga kvar och byggas på med nya lager hela tiden!

Kolla liksom höjden på snötäcket ute på räcket på vårt utedäck!

Respekt. Skånsk respekt.

All snö bidrar med ovanligt tidig julstämning också.

Jag har liksom gått lös på pyntet i kartonger och drängasoffor, och jag tror att alla tomtar och allt rött kommit fram nu - allt det som vanligtvis inte brukar tas fram förrän runt 22 - 23 december hos oss! Nu är det bara granen som fattas. Men den får faktiskt vänta till lillejulafton. NÅGON måtta får det faktiskt vara med brutna traditioner...

Här en bild på lite allmän pynt-urballning.

Mitt kära fikonträd har fått agera pettsongran i brist på eget orangeri.

Urtjusig, eller hur?

Ett annat av våra julfönster:

Wow.

I motljus och allt. Extasen är fullkomlig.

Men jag måste säga att jag gillar min lilla julpyntade trollhasselgren!

Kolla vad fint som hänger i den:

Strök julgardiner till ett annat fönster:

Och himlarns vad jag fick leta innan jag HITTADE dessa!

Jag har julpynt på 123 olika ställen, och dessa låg på det mest otippade stället...

Men fint blev det när de kom upp i köksfönstret:

Urballning nr 2:

Till och med min stackars rosmarin blev utsatt för den allmänna julhysterin...

Jag klippte till några nya kakeldekorer: (kommer ni ihåg förra årets?)

I år fick det bli stjärnor med allmogekänsla. Blev urnöjd.

Inte en hörna i köket är julfri.

Mönster- och färgkalabalik i en annan hörna.

Vår lille soffnisse har också återtagit sin hedersplats.

Ser ni honom? (Jag tog en närbild, men där såg man alla vita hundhår från vår gräddbulle, så den censurerades...)

Jag har ju förresten även hunnit med att prova den där pepparkakshusformen, som jag köpte nån gång i november!

Den funkade faktiskt riktigt bra:

Här ligger de nygräddade husdelarna "på tork" innan hopsättning...

Enda smolket var att skorstensdelarna valde att leva sitt eget liv under gräddningen...

...så det blev liksom allmän skorstensdisaster...

Kolla så jävla fult huset ser ut här. The point of no return liksom.

Kände för att slänga hela hushelvetet i komposten.

Det var då jag plötsligt förstod hur traditionen att dekorera med kristyr måste ha uppkommit.

Kunde liksom riktigt höra för mitt inre hur man resonerat när man betraktat världens allra första (misslyckade?) pepparkakshusbygge;

"Nämen fy faan som det ser ut! Vi slänger det! Neej - vänta - jag vet!! Jag fick en idé (den liksom bara dök upp sådär från ingenstans...?)! Vad sägs om vi blandar lite florsocker med äggvita och ättika, och spritsar ÖVER och liksom DÖLJER..."

Resten är historia.

Och se: Lite (skitmycket) kristyr och lite tomtar samt annat lullull senare, 

 blev resultatet såhär:

Åååh, vad fint!!! (Ni skulle bara veta...hehe...)

Liiite crowded runt huset, men alla MÅSTE få plats.

Allt för traditionen.

Fick pepparkaksdeg över, och hade svårt för att kasta.

Kom på att jag ju hade världens finaste, urgamla pepparkaksform som jag fått av mamma för år och dar sen;

- Tuppformen!!!

Älskar den! Den fick samsas med en "modern" tuppform också.

Under baket fick jag användning för ett mycket praktiskt bakplåtsställ som jag införskaffade billigt i höstas:

Faktiskt skitbra om man som vi har ett litet kök med få avställningsytor!

Dagens husmorstips.

Fina tuppar i fin gammal burk:

(som är skitsvår att fotografera...)

På tal om tuppar:

...här är ett gäng frysekyllingar som konstant vägrar utevistelse...

TROTS att jag lagt ner hela min själ i att skotta och göra fint ute i hönsgården!

Detta förblir väl den enda tupp som kommer att synas ute i hönsgården i vinter:

Suck.

Utöver alla andra projekt just nu, så håller jag på att mixtra ihop en tavla av

bl a mitt fågelbroderi från kursen i yllebroderi härom året.

Den ändrar dock utseende hela tiden. Jag lägger liksom till och tar bort nya saker hela tiden...

...blir aldrig riktigt nöjd...men den får väl utvecklas i sin egen takt...har inte hittat den slutgiltiga versionen i mitt huvud än.

Men det ger sig väl...?