...underbara idiot!!!

Hur kunde du vara så ofantligt korkad?

Det trodde jag faktiskt inte om dig...

Så här var det:

Igår skulle jag sy ett draperi som ska hänga i dörrhålet mellan kök & vardagsrum. Fållade draperiets ovankant. Hängde sedan upp det i stången i dörröppningen för att kunna nåla upp nederkanten direkt på plats:

Sätter mig på golvet och ska börja nåla. Upptäcker att tyget är onödigt långt. Beslutar mig för att hämta en sax för att klippa av en bit tyg nedtill. Lämnar nåldynan på golvet, går iväg för att hämta saxen.

Kommer tillbaka:

Men - vad fanken? Var är alla nålar?? Och VEM har tuggat isönder min fina nåldyna som dottern gjort åt mig för några år sedan...??

Svar:

Jag hittade nålarna - BREDVID nåldynan på golvet. Snyggt urplockade.

Var detta nu ALLA nålar??

Eller hade någon slunkit ner i någons ständigt hungriga mage??

Ville nästan inte bara tänka tanken!!

Vad göra??

Fanns ju inget annat än att ringa djursjukhuset för rådfrågning.

"Kom in direkt - vi måste röntga!", blev svaret.

Sagt och gjort. In i bilen med hunden (vi har nästan 6 mil enkel resa dit).

Väl framme blev hon röntgad.

Jodå - inuti lilla "maggen" syntes silhuetten av två nålar...

Två sådana här, alltså:

- Usch & fy & blä!!

Ryyyser vid blotta tanken på att ha sådana inuti min egen mage...

Men jag skulle nog å andra sidan aldrig kommit på tanken att de skulle kunna vara goda att äta...

De behöll vår lilla gräddbulle på djursjukhuset. De ville först och främst försöka få ut nålarna den naturliga vägen - allt för att undvika operation.

Så nu blir hon matad med sparris & spaghetti (det ska förhoppningsvis kapsla in nålarna, och ta med sig dem ut...).

Maken och sonen var inom djursjukhuset idag för att höra hur det hela fortlöpte. Jodå - hon äter med goood aptit, sa de (och log). (Sparris och spaghetti brukar annars inte vara så populär föda hos andra hundar de haft hos sig - men hon åt med stooor aptit!! Tror f-n det! Hon kan ju t o m bli sugen på att äta knappnålar!!) Men annars inget. De hade röntgat henne ännu en gång idag; och nålarna låg kvar på samma ställe...

De ska höra av sig så fort det blir någon vidare utveckling. Annars blir de nog tvungna att operera i alla fall. SUCK. Min lilla, lilla dumskalle!!

Nu går vi runt här hemma och bara inväntar besked. Förhoppningsvis ett positivt sådant.

Under tiden har jag vänt på nåldynan och satt i resterande nålar...

Titta - man kan t o m se några av hennes vita hundhår på den:

Snyft.

Fortsättning följer...

 

lotta

24 januari 2009 19:28

Åh, jag håller verkligen tummarna för gräddbullen...jag har själv hund så jag vet hur kärt man håller av dem. När min katt var unge, fick jag gömma alla nålar på arbetsbordet..han gick också och drog upp dem med munnen...vilka ideer dom har alltså... Så jag hoppas verkligen att det går bra.Det gör det säkert!!!

 

Sis

24 januari 2009 21:06

Älskade gräddbullen vår, du är i våra tankar HELA tiden, Det här fixar du, ät massor av sparris o spagetti så ska du se att det snart är ok!
Puss på nosen från moster!

 

Persil,ja

24 januari 2009 23:11

Å neeej!!!!! Bara att behöva ha henne på annat ställe...
Men det ska nog gå bra! De lät inte så oroliga på sjukhuset va?
Tänk att hon lyckades svälja nålar??? De kunde ju ha fastnat längs vägen!!! Dessa vovvar!
HÅller tummen!!!

 

Mynta

24 januari 2009 23:17

Lotta: Tack! Hoppas också innerligt att allt går bra. Saknar henne såå...

Sis: GISSA om hon är i MINA tankar?!
Vad gör hon nu? Hur MÅR hon? Fattar hon vad som händer? Stackarn. Vill att hon ska komma hem NUUU... Puss & tack....

 

Mynta

24 januari 2009 23:25

Persilja: Jag vet!! Vi har knappast varit åtskiljda, hon och jag!! Låter alldeles vanvettigt; det är en HUND vi pratar om!! Men hon är faktiskt min lilla bebis. Man ska ju inte förmänskliga djur - men hon har liksom blivit en av oss. Känns som om hon förstår oss. Och vi henne. Tack för din tumme!! Den behövs.

 

Persil,ja

24 januari 2009 23:31

Det är inget vanvettigt att älska sitt djur som en familjemedlem. Hos oss är nog Pommac nr 1 hos nästan allihopa. Det är inte att förmänskliga, både gräddbullen och Pommac är fortfarande hundar men högst älskade just därför! Puss!

 

winnerhorse

26 januari 2009 11:45

Men Bullen då och Mynta! Vilket trauma. men det verkar ju gå vägen det hela. Hon som verkar så klok på nåt sätt får liksom plötsligt för sig att vara h u n d. En rörande historia, jag håller alla hovar för att familjen snart är hel igen!

KRAM, det var SÅ länge sen som du kommenterade inne hos mig - saknar dig!

http://www.winnerhorse.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  ...för jag finns ju på Instagram under mitt alias; systerylle.   Just nu finns det inte längre tid för att blogga, utan mitt uttrycksbehov i form av (många)bilder och några få ord, får utlopp just där, på Instagram, istället.   Älskar ...

    Vi är många som njuter av det härliga sensommarvädret, nu! Här syns den skickligaste soldyrkaren hemma hos oss...       Det fina vädret till trots, har jag börjat förbereda inför hösten; en del av uteväxterna i kruka har fått ko...

    Ja...det är jag, det. Gillar ju bubblor. Bubblor som man kan omslutas av; där man bara kan vara sig själv. Fixade en rent fysisk bubbla häromdagen, när jag återfann hammockregnskyddet i vårt garagekaos.       Inuti denna bubbl...

    Vill bara säga att jag lever, och att bloggen INTE upphört att existera. (Fast man skulle kunna tro det...)   Sommaren har varit god, och jag har levt i allra högsta välmåga. Haft 3 veckors skön semester, pulat i trädgården, tagit ha...

Går hemma och hostar och tycker lite synd om mig själv. Får idéer mitt i långtråkigheten.   Laborerar med typsnitt, färger och mönster... Funderar nämligen på att brodera  armband för att  lägga ut i shoppen på Signerat.se. ...