...trivs jag allt som oftast.
Då kan jag göra saker som ingen annan ser.
Min egen virkgraffiti, t ex.
Runt vårt stuprör vid ena husknuten.
Nästa morgon när jag hämtar tidningen, kan jag låtsas vara förbluffad över vad som hänt under natten...
När det är mörkt får jag ett annat seende.
Får liksom nya vinklar på saker och ting.
Omgivningen blir liksom tätare och tystare. Mer intensiv.
Mysfaktorn höjs.
...och somliga vill bara att man ska bli FÄRDIG nån gång, och gå och lägga sig...
- Kom nu, matte!!!
Linda Jönsson
27 augusti 2012 08:52
tack för dagens skratt,syftar på sista bilden då det enda mitt öga faller på är ett par kallingar :-P
och jag är sugen på såna där armband du har gjort, och sugen på att sticka, sugen på att lägga mina photopearls, men vart är orken?
Charlotte
28 augusti 2012 09:19
det tog en liten stund innan jag såg Gräddbullen!! Tjusiga byxor hon har ;)
Jag är så sugen på att pyssla och att sjunga... men var ska jag börja! Började dagen i skogen med en tur runt spåret och sjön! Det var mysigt.
Kom just på att jag inte bloggat om den pimpade tunikan!! Antecknar snabbt. Men du var köpte du Kumihimo grejen???
Jag gillar ditt stuprör!!! WOW!! Tänk om man kunde virka en jättelång för ett 6 våningarshus! Det skulle väl vara något det... ;)
http://www.flygovergronmossa.blogspot.com
Mynta
28 augusti 2012 09:53
Linda: Visst har hon fina brallor? Gräddbullen löper för tillfället, och eftersom jag inte vill ha blodfläcker ÖVERALLT i huset, så får hon snällt bära mina avlagda trosor med hål för svansen...inuti är de preparerade med trosskydd som byts ut allteftersom - hon är nästan mänsklig, ju!!!! :) Orken hittar du efter ett par söndagar tillsammans med bästaste kören!!!
Tant Grön: Fantasi is da shit! :)
Charlotte: Visst ÄR brallorna fina??? :)
Exaktamente - jag vill SE den där tunikan NU!!!!
Jag köpte min Kumihimo i den lokala garnaffären. Du får höra dig för! Jag tror en sex meter lång virkgraffiti skulle kunna aspirera till Guiness Rekordbok! Go for it! :)