Gry

9 april 2008 13:16

Puh...nu har jag läst igen mig på en hel massa som hänt sen jag åkte. Påslakan från Ica till förmån för cyklonvarningar i Bangladesh, ny duk och gardiner, tuffa skor (!), målade tånaglar på fria fötter- äntligen, sovmorgon eller tjuvsovning kanske jag ska säga, panikstädning, konfirmationsförberedelser och humor. Inte dåligt va´?

Först måste jag säga att varför ska man alltid ha så dåligt samvete för allt? Jag känner igen mig så väl. När en i familjen "går hemma" (har du förresten någongång hört ett dummare uttryck? Vaddå "går hemma"- vandrar man omkring i huset/lägenheten/radhuset då eller?), förväntas det sig att det alltid ska va fräscht, nystädat, nytvättade kläder på fina rader i klädskåpet, ingen disk på köksbänken, nybäddade och fina sängar, hembakat i frysen (helst ska det dofta nybakat jämt), välfylld i kylskåpet och en fräsch kvinna (för det är väl oftast vi som "går hemma".... Usch , jag hatar de fördomarna som säger att det ska vara så. För om det INTE är så, om du "går hemma" av någon anledning, vad gör du då om dagarna?? Då måste du se till att kunna redogöra för helst varje timme, men åtminstone morgon, förmiddag, lunch och eftermiddag. Sen när maken kommer hem från jobbet, då är ju han trött, så det är ju bra att du som "går hemma" kör iväg barnen på olika aktiviteter innan du gör middag eller kvällsmat. PUH!!!

Nu måste jag säga att jag har inte de här förväntningarna på mig- uttalat. Och absolut inte från maken (ärligt, inte ironsisk nu). Men visst känns det som att alla andra har den attityden mot oss som "går hemma" eller jobbar deltid? Håller du med?

Lite less på dessa fördomar, faktiskt.

Kram Gry

Helena

9 april 2008 19:32

Så det är du som står för humorn idag ;) Ja det är bäst att du håller jämvikten så du inte blir som din mamma, fniss.
Menyn låter toppen till sonens konfirmation, va man inbjuden eller ;) Kram på dig !

Mynta

10 april 2008 16:17

Gry: Tänk, så har jag också funderat! Varför heter det just "gå hemma"?? Får liksom upp en bild framför mig av en papiljottförsedd, morgonrocksklädd sorglig figur som hasar sig fram i taskiga morronskor...
Någon som inte gör någon nytta. Till last för andra. Påminner lite om den där ständiga frågan man alltid får när man träffar nya människor: "...och vad jobbar du med, då?".
Som om man bara räknas för att man har ett jobb. Ens jobb = ens identitet. Sjukt.
Jo, jag håller med om att folk har svårt att förhålla sig till en när man "bara" jobbar 25%. Men jag börjar vänja mig.
Kul att du är tillbaka, förresten!

Helena: Klart du kan komma på konfirmationen!
Dukar med en tallrik extra. Kyrkan bär fler!!