Om man har en bil som ser ut såhär…

…så är det inte så roligt att tvätta den, för den blir liksom inte SNYGGARE.

Tycker ni bakre stötfångaren ser lite konstig ut?

KAN bero på att jag för någon månad sedan backade med full kraft in i  lyktstolpen utanför vårt hus (som för övrigt funnits på samma ställe sedan vi flyttade in för 21 år sedan…).

Fråga INTE hur det kunde hända – vet faktiskt inte själv. Plötsligt sa det bara KRASCH!!

Skämdes som en hund. Maken blev arg som en dito.

Men min älskade lagade den såå fint.

Tager-vad-man-haver-lagning:

Silvertejp & popnitat plåtbleck löser det mesta.

Men vi hjälps åt, maken och jag.

Några veckor senare hade nämligen HAN lyckats demolera samma stötfångares VÄNSTRA sida! (Som då fortfarande var hel & fin!)

Eller rättare sagt; HAN blev påkörd av NÅGON ANNAN när han skulle backa ut från en parkeringsruta (enligt honom, då...). OK. 1 – 1.

Tjusigt, va? Bil i genomskärning, liksom...

Men  nu gick det inte att laga. Ny stötfångare behövdes. En sådan skulle kosta (har man TUR blir det i SAMMA färg som övriga bilen…) ca 3000 pix hos en skrothandlare.

Till en bil som kostat oss 12 000 kr att köpa.

Känns lite snett. Så det lär nog dröja innan vi fixar till den…

Men man kan ju tvätta den ändå:

Liiite bättre.

Kommer ni ihåg min bilpimpning som jag påbörjade förra året?

Det var ju tänkt att pimpningen skulle flöda ut över hela sidan och ut över hela motorhuven, men det kom liksom av sig (livet kom emellan?).

Drabbades (återigen) av en snilleblixt (?) idag.

Om man skulle ta och fortsätta ”projekt pimpning” för att liksom distrahera bort den eländiga stötfångaren??

(Jag och maken tycker min bil ser ut som en typisk knarkarbil – vi kommer garanterat att vinkas in i varenda trafikkontroll häromkring; och de är mååånga, vill jag lova!!)

 OK.

Jag satte planen i verket.

Nypimpad baklucka:

Det är ju meningen då att man ska titta på BLOMMAN, och inte på den bedrövliga stötfångaren…

Från sidan:

Fiiint!!

Motorhuven fick sig också en släng:

Men jag känner mig inte klar ännu; vill klippa ut lite mer lull-lull av min blå och gröna vinyl på rulle för att ”jämna ut” lite mellan blommorna.

Annars är jag faktiskt ganska nöjd.

Nu går det inte att vara anonym längre.

Ser ni denna bil VET ni att det är jag…

Alla fartkameror längs vägarna också…

Men ni kan väl vinka lite vänligt om ni skulle få syn på mig…?

Då blir jag glad.

Glöm havregrynsgröten!

Här har ni något som man står sig på i  garanterat 7-8 timmar!!

(Jag vet, eftersom jag åt denna frukost vid 11-tiden igår (innan jobb), och inte kände mig ett dugg hungrig förrän jag kom hem igen vid 19-tiden. Och då var jag inte JÄTTE-hungrig, heller.)

Bra, va?

Frukosten bestod av 5 rökta lax-skivor, tre kokta ägg, feta&oliv-Keso som jag "hottat upp" med ca 1 dl fet Creme Fraiche, cayennepeppar, örtsalt, dill & citronskivor.

En frukost för gudar; jag lovar.

Medan jag idisslade i lugn & ro, letade vårsolens strålar sig in genom burspråksfönsterna, och hittade mitt ansikte vid matbordet.

Jag måste ha fånlett medan jag satt där och blundade och tuggade...

Livet bjuder på såå många fantastiska ögonblick - det gäller bara att ha tid att hinna uppfatta dem. Och njuta av dem.

Denna totalupplevelse levde jag sedan på resten av gårdagen.

Så lite som behövs för att allt ska kännas helt OK, ibland...

Jag har faktiskt tillgång till något så exklusivt som en "virkakut".

Det jag inte hinner (läs: inte behärskar), kan jag leja ut omgående till min egen personliga virkakut med dygnet-runt-jour.

Mina två senaste virkprojekt (som en del av er kanske kommer ihåg), har faktiskt båda hamnat hos virkakuten:

Nr 1:

Volanghalsduken som skulle virkas i ullgarn med mååånga maskor:

Virkakutens första fall, alltså.

Nr 2:

Pulsvärmarna i ullgarn med påsydda blommor & blader:

Inte riktigt färdiga; men starkt på gång.

Här måste jag ju ändå tillägga, att undertecknad FAKTISKT virkat själva värmarna alldeles på egen hand!! Virkakuten fick dock rycka in när det var dags att virka de där j-a blommorna & bladslingorna...

Nu ska man bara bli färdig med att sy fast alla dessa skönheter.

Önska mig lycka till.

Så - då har man väl ett par färdiga pulsvärmare lagom till skolavslutningen, eller nåt?  Eller de kommer kanske att kunna ingå i midsommarstassen?

Såå oerhört ändamålsenligt.

Men den där fantastiska volanghalsduken har jag faktiskt hunnit använda riktigt mycket i vinter - älskar den!

Detta enbart tack vare min fantastiska virkakut.

TACK, mamma. Puss på dig. Jag SKA lära mig virka.

Sen.