Insåg nu imorse, att jag nog har ett lite udda förhållande till hängande ljuslyktor...
Gick nämligen omkring i trädgården (iklädd BH, trosor & foppatofflor - en syn för gudar!!) nyss, och hängde upp lite lyktor, avsedda att tändas ljumma sommmarkvällar när det börjar skymma...
Kom då på att jag borde fota min lyktsamling:
(Märk väl att dessa är enbart mina HÄNGANDE lyktor - har miljoner andra "bordsvarianter"!)
Min stjärnlykta hängde jag under parasollet vid köksfönstret...
...där fick även denna lykta hänga - under den elektriska utelampan...
Denna lykta fick hänga i plommonträdet.
Nu går vi in:
Min Indiska-lykta. Love it.
"Konfirmationslyktan" från moster kommer ni kanske ihåg...?
En variant hänger i det "svartröda" växtfönstret. (Uselt kamerafokus; sorry!)
Detta klot hänger bredvid mitt myrtenträd som fortfarande står kvar inomhus...
Älskar denna lykta i grovt & rått smide!
På tal om lyktor - jag har sparat ett UUUNDERBART mejl från min älskade syster som jag bara måste visa. Jag kollade dateringen; fick det för ganska exakt tre år sedan. Syrran hade köpt utelyktor som hon tyckte var så fina. Jag bad henne fota dem och mejla dem, så jag också kunde få se...
Erhöll då följande bilder med dithörande kommentarer:
(Kommentarerna ska liksom uttalas med en brytning...)
1. Lyktor fint.
2. Lyktar skit.
Skrattade så jag grät.
Skrattar nu också när jag lägger in bilderna i bloggen.
Älskar min syster.
Helena
22 maj 2008 10:04
Ha ha ha , där satt han fint framför lyktorna den lilla terriern... Herre på täppan.
Många fina lyktor du visar , hoppas de får brinna många gånger under sommaren nu då. Den där lilla klot lyktan du hade var för läcker , var har du hittat den ?
Ha en underbar dag ! Helena
http://minblogg-jag.blogspot.com
Gry
22 maj 2008 10:26
Å, äntligen en till lyktoman, haha.. Maken undar alltid vad jag ska med alla lyktor till. Han har inte fattat grejen ;-)
Skrattar åt din syrras hund, haha. Fniss, skitlyktor. Söt Wheaten- mina svärföräldrars blev ganska gammal. Dog tyvärr för tre år sen. En speciell hund som vi aldrig glömmer. Får nästan tårar i ögonen nu när jag fick se din bild. Skickar den till svärmor om det är OK?
Ha en strålande dag! Kram Gry
http://www.baragry.blogspot.com
Sis
22 maj 2008 13:04
Love U 2 !!!
Vill bara förtydliga en sak...jag älskar min gamla terrier trots den odör som härstammar från hans mycket dåliga tänder...
Mynta
22 maj 2008 20:06
Johanna: Ja, visst är det nåt speciellt med lyktor!!? Stjärnlyktan har jag köpt i juletid i en presentbutik mitt ute i den skånska buschen...
Helena: Klotlyktan köpte jag för ca 2 år sedan i en presentbutik i Helsingborg som heter Domestic!
Gry: Maken och lyktor - ett kapitel för sig...hade han fått bestämma hade vi haft lysrör överallt; "Fan, man ser ju INGENTING!! Kan vi inte TÄNDA??"
Sis: Jag tycker man kan SE att du älskar din gamle terriergubbe - älskar hans uppsyn på fotot; han ser liksom så uppgiven ut. Tycks liksom tänka: "Och hur f-n hamnade man här, nu då? År du färdig nu?"
Du känner väl till talesättet; "Det bästa man har sätter man på bordet..."?
Sis
23 maj 2008 10:33
Kan ju inte låta bli att låta en frågan gå vidare till Gry...hur gammal blev dina svärföräldrars Wheaten?
Till finaste: skrattar själv åt bilden & kommentarren, ibland får man liksom till det! Tänkte fota ett gäng vinkorkar och skriva: "korkar" Därefter fota hunden och skriva: "korkad"...eller not...
Sis
24 maj 2008 21:46
Ja jag vet!!! Kommentaren stavas med ett "r" är ju trots allt lärare i bla svenska...men när man sitter framför datorn på 10-rasten (och ska skynda sig...) för att kika in lite hos "finaste" så blir det lite hastigt...lova att inte skvallra till mina goa adepter...