Åkte in till Stora Staden i förrgår för att ha lite kul (?).

Innan det roliga passade jag på att ta lite bilder:

Vädret var strålande - iskallt, men med hopp om vår.

Kolla bilden, alltså! Detta är min födelsestad; Helsingborg.

Vattnet som syns är Öresund.

Landet bortom vattnet är alltså Danmark!

Man ser tydligt bl a Helsingörs Slott (Kronborg).

Häftigt att bo så nära ett annat land!

(...och samtidigt inte riktigt klokt att man besöker det så sällan!!!)

Efter uträttat ärende styrde jag kosan hemåt igen.

Fröjdades över solsken, vårbruk och tofsvipor.

Min själ liksom bubblade.

Nästa dag (igår), på väg hem från jobb:

Vad hände, liksom???

Suck och dubbelsuck.

I skrivande stund dalar snöflingorna fortfarande,

och min själ bubblar inte längre. Liksom.

Men det finns ju ANNAT att fröjdas över, eller hur???

Nej - inte DETTA, precis.

Men att komma hem efter att ha kört i mörker och snöstorm,

och sedan få dra in doften av nylagad kvällsmat, samt detta när man kommer in genom dörren:

...det kan ju faktiskt väga upp en hel del!

Maken kockade och bakade för fulla muggar,

och då brydde jag mig faktiskt inte så mycket om snön längre!   

Ska man sedan leta efter positiva saker, så kan man ju säga att vi är rätt bra på att

diska upp efter oss i den här familjen.

Liiite sämre på att plocka in disken i lådor och skåp sen, bara...

Lite som att spela Jenga - den som välter stapeln först förlorar, och får göra plockjobbet.

Men allt med DENNA varelse är BARA positivt:

Snart 9 veckor gammal tar hon för sig av allt livet har att erbjuda.

Pigg och rolig. Nybörjarfumlig och snabb. Orädd och hungrig.

- Gillar henne!