Och det snöar.

Alltid, känns det som.

Tuppen högst upp på hönsgårdens tak har fått vad han tål, ser det ut som...vinterstormar från sidan, och det här FÖRBENADE snöandet verkar ju inte ha nån ände.

Tycker det räcker nu, faktiskt.

Talgoxarna har börjat med sitt vårkvitter i buskarna, och jag skymtade faktiskt början till vintergäck i rabatten häromdagen. Men just nu känns våren oääändligt långt borta.

Kylan och vinden känns bl a uppe i vårt sovrum, där vi inte har något element.

Sängen står direkt med huvudändan upp mot enda väggen med fönster.

Det betyder fönsterdrag. Kyliga ilar som rullar nedför en obefintlig fönsterbräda, rakt ner i nacken, och vidare in under översta täckeskanten...

Jag har således tillverkat s k dragkorvar.

Tygklädda rullar med hoprullad yllefilt inuti, som läggs precis i dragskarvar, liksom:

Inte så snyggt, men oerhört praktiskt.

Förresten tror jag inte attvåra fönsterkarmar i sovrummet kan BLI ännu FULARE, i alla fall.

Vill man inte gå ut i snömöget, hittar man på en massa inomhus.

Jag hittar på, och maken får snällt assistera.

Nej, men jag menar; en massa fula sladd-dragningar och ormbon på kökshyllorna, känns ju föga inspirerande, eller hur?

Vi renoverade vårt kök 1991, och då sattes bl a en bänkbelysning in i form av nedåtlysande halogenspotar.

Av vit plast från IKEA. De är INTE längre vita, utan numera gula, liksom. FULA.

MEN. Då hittade ju jag en av mina Washitejprullar!!!

- KOLLA!!

Visst blev det lite bra?

DENNA blev också HIMLA bra.

Min nya skrivbordsbakgrund på laptopen. Enbart det BÄSTA duger, nämligen!

På tal om hundar, dottern önskade sig en livs levande mops i julklapp.

Hon fick ingen.

Men ÄNDÅ, liksom:

En mops är en mops är en mops.

I brist på sysselsättning (som OM!!!), kan man ju (på rent TROTS?) gå runt med kameran

i huset och fånga intressanta (Que?) objekt.

Olika ljuskällor, t ex.

...eller sucka liiite över att sonen flyttat till annan ort, och att hans rum nu känns lite tomt...

Maken planerar att fixa ett eget högkvarter i rummet nu. 

Under planeringsstadiet har det fått benämningen Örn-nästet.

Har ju nämnt rätt ofta, att bokstäver och språk intresserar mig mycket.

Spelar ju därför en massa bokstavsspel och löser korsord.

Härommorgonen förvandlades dock detta oskyldiga nöje till någonting lätt obehagligt.

Kolla, bara:

Tioöveråtta på morgonen bildar mina bokstavsbrickor ett meddelande.

HELT omanipulerat. Lovar. Jag hade INTE blandat eller bytt dem. De bara dök upp så, med mellanrum och allt.

Fick faktiskt koka en kopp kaffe till.

Behövde lite styrka.