Det finns så mycket i livet att glädjas över.

Det enda som behövs, är att ratta in "rätt kanal".

En kanal som gör en mottaglig för rätt sorts signaler.

Och för att göra detta, krävs att man liksom landar i sina egna skor och ser sig omkring.

Att man ger sig själv TID. Att man PRIORITERAR tid.

Försöker dra ner på måsten. Och inser att livet levs NU. Och inte SEDAN.

Hur du än lever, kan du faktiskt påverka ditt liv i positiv riktning.

Inne i ditt huvud. Och allt startar faktiskt där.

Faktiskt.

Att kunna stanna upp och se minusgradernas konstnärliga avtryck en vanlig sketen tisdagmorgon, på väg ner i tvättstugan (ja - jag måste gå UT för att komma ner i tvättstugan!!!) med fett hår, svettigt nattlinne och superhala foppatofflor, och ändå häpnas över det vackra som hänt under natten, och glädjas över detta (samt även instagramma det!?), DET är att inse att livet är så jävla härligt trots allt!

Säger jag, som HAR en tvättstuga att gå till. Och el till att driva vår tvättmaskin.

Och RÅD att betala elräkning.

Och kläder att tvätta. Tak över huvudet. Värme i elementen. Mat på bordet. Frisk familj.

ALLT tåls att sätta i perspektiv.

Och det gör jag jämt och ständigt.

Och jag är så oändligt tacksam.

Tacksam över det liv jag får leva.

Tacksamheten formar en ödmjukhet inför livet, som får mig att må bra.

Vaknar varje dag och tänker; YES! Ännu en dag åt mig!

Tack.

Allt är bra.