Tror jag börjar bli vuxen.

(Något att eftersträva?)

Bryr mig mindre och mindre om vad andra tycker.

Det JAG tycker duger.

För mig.

Och det räcker.

Känns som om jag snart är hemma, liksom.

Skönt.

Men jag kan fortfarande svaja till.

Men inte lika häftigt.

Sansar mig snabbare. Återfår sansen. Min egen.

Bara en sån sak som att hänga upp värsta julbelysningen runt hönsgården.

I oktober.

Vi bidrar säkert till diskussionsämnena runt grannarnas frukostbord...

(noterar ni julbelysningen på den andra (regn- och stormiga-) sidan av fönsterrutan?)

Men jag behöver ljus.

Alltid.

I alla former.

Så jag fixade lite extraljus häromdagen.

En vanlig ljusslinga iklädd loppisfyndade lampskärmar.

Älskar ljuset den ger.

På tal om ljusslingor; Jenny - här får du se vad mitt "Husljus" innebar:

Husen i vitt papper tillhör en ljusslinga som jag köpt på IKEA!

Ännu mer ljus och glädje i min tillvaro just nu;

jag har lyckat få igång vår gamla väggklocka igen.

Med MYCKET tålamod och lite lagom uppfinningsrikedom...

Nu tick-tackar den hemtrevligt ovanför mitt huvud, när jag sitter i mitt soffhörn.

Älskar det.

Tycker om ljudet av en tickande klocka; känns liksom stadigt och tryggt.

På motsatta sidan av klockväggen, har jag hängt om lite tavlor:

Detta är dock bara början.

Tänker bygga på undertill.

När jag snubblar över rätt känsla.

Rätt känsla får jag också när jag ser hur bra det nya dubbelsängspåslakanet passar på vår uttjänta soffa.

Blev så himla bra.

Himla bra blev även de oväntade färgkombinationerna i min nystickade sjal:

Tror den visade mina egna färger -

jag plockade ihop två olika nystan på ren känsla, och kombinerade dem.

Visste inte alls hur de skulle fungera tillsammans.

Men de funkade ju. Bättre än jag hade trott.

Man får ju leta efter en bättre symbolik över mitt liv just nu.

 Allt finns ju här.

Mitt framför ögonen.

Och jag fixar ihop det själv.

Och jag blir nöjd.

Tänka sig.