Precis så känns det faktiskt - som om man köpt en ny bil:

 allt känns så stort, nytt & fräscht, och doftar t om gott!

Jag pratar alltså om vårt omorganiserade "voljär/kontor/hobbyrum".

Just nu tror jag att vi utnyttnat varje kvadratcentimeter så effektivt som möjligt! (Kanske skulle man kunna sätta upp en hylla ovanför fönstret, också...?)

Vi har fixat extra arbetsyta med hjälp av golvplank som blev över från när vi lade om golven i några av rummen i huset för flera år sedan - tjocka, fina furuplankor. Maken sågade och skruvade ihop ett antal plankor, satte på fyra nya IKEA-ben, slipade och oljade - och VIPS hade vi världens härligaste & väldoftande arbetsyta fixad!

  Här ses högerflanken, som fått bli syhörna. Vår megastora undulatbur har fått flytta upp på en vägghylla ovanför.

   Denna bild visar jag speciellt för Persilja...förstår du NU???

(Genomskinlig plast är inte det enklaste att föreviga!)

 Det gamla skrivbordet (till vänster), fick också sig en omgång med slipmaskin & linolja.  Hundburen får nu plats UNDER bänkskivan, och vår gräddbulle myser och känner sig ännu mera "ombonad" än förut i sin bur.

  Väggen vid symaskinshörnan fick rymma min gamla anslagstavla, som är fylld med inspiration, kärlek och annat viktigt.

  Såhär ser det ut när jag sitter på "gamla" skrivbordsplatsen och spanar åt höger - MYCKET yta kvar att bre ut sig på och som bara väntar på nya projekt...kan inte riktigt se mig mätt - blev HELNÖJD!

   Mitt kast som har fått hänga med ända sedan mitt gamla flickrum i föräldrahemmet, har nu förärats platsen ovanför det ena skrivbordet.

  I kastet samlas pryttlar från många, många år tillbaka - minnessaker

var enaste  en!

  En väldigt ung Mynta hade en vurm för att måla på små stenar hon fann på stranden. Här bidde det ett fönster...

   Kolla - ett fönster till! Ju pilligare motiv, desto roligare var det!

  Det blev ett stort antal katter, vill jag minnas.

 Sålde faktiskt en drös på nån marknad.

  Sedan måste jag ju bara visa min favoritpryl i kastet - Alfons Åberg!

Det är faktiskt dottern som gjort honom av bl a en toarulle. Det mest fantastiska är, att hon bara var FYRA år gammal när hon gjorde den!!!

Jag tycker han är HELT UNDERBART FANTASTISK!!! Supercharmig! Jag kommer ALDRIG att göra mig av med honom, det lovar jag!

Avslutar inlägget med lite blått...denna "lysmojäng"  har varit ett av barnens. De fick nog varsin när de var små - att titta på när de skulle sova

 (den skiftar i färg hela tiden). 

Nu tittar JAG på den när jag sitter inne på kontoret om kvällarna och njuter av all linoljedoft och extraspace.

Jag älskar att ha "småljuspunkter" lite överallt! 

  Lite mera blått i form av de sista blåklintsblommorna från midsommarbuketten, som nu får torka upponer hängandes i en krok i köket.

Hur vackert som helst.