...såsom lite musik, kanske??

Envisas ju med musikinlägg hela tiden - det får ni tåla!

Musik upptar som sagt en STOOOOR del av mitt liv!! Min tredje lunga, liksom.

Blott 9 år gammal var jag när denna skiva gavs ut. Storasyster; min eviga ledsagerska, var då 15 år fyllda, och en musikdiggare av stora mått. Hon köpte skivan. Den spelades om och om igen på skivspelaren av teak som stod i bokhyllan av samma träslag i vardagsrummet i det trygga 60-talsvillaområdet.

Det var storasyster som rattade in Radio Luxembourg på kvällarna på den lilla transistorradion som vi lånat från köket. Vi hade varsitt rum, men jag asade in min madrass, täcke & kudde på golvet i hennes rum, och sov där ofta.

Det var där, på golvet i hennes rum, med köksradion på hennes skrivbord (det var ett evigt fibblande med antennen...) som jag först fick höra t ex Kate Bush, (Wuthering Heights). Det var också där på golvet i hennes rum, som vi liksom "pratade ihop oss". Det var där och då vi blev ett, hon och jag.

Åter till LP-skivan och den utvalda låten från den; 

låten heter "A Soapbox Opera", från albumet "Crisis? What Crisis?" av Supertramp.

Väcker otroliga minnen.  

- Puss på dig, syrran!!

När Bloggagratis plötsligt förvandlades till Bloggplatsen innebar det en hel del förändringar.

Man hade plötsligt möjligheten att kunna laborera ytterligare med utseendet på den egna bloggen.

Sånt kan jag tycka är kul. Kul att testa runt med lite olika färger, stilar och uttryck.

Kände att jag ville byta ut presentationsbilden av mig själv. Hade liksom tittat på den i ett antal månader, nu...

Nej, det var dags för nåt nytt!!

Kanske skulle man testa att ha en header? Hur skulle den kunna se ut? Fick lite idéer, som dottern fick hjälpa mig att genomföra...visst blev den fiiiin??? (kuttrar nöjt...)

Det behövdes i alla fall en ny bild av mig själv, tyckte jag.

Hur tar man en bild av sig själv när man är ensam hemma??

Laptopens inbyggda kamera fick agera fotograf.

Efter att ha laddat in bilderna i datorn, slås jag av hur olika jag ser ut på varje bild!

Alla bilder är tagna inom en halvtimmes tid. Det enda som förändras är uppsatt hår; nersläppt hår. Utomhus blev inomhus eftersom det blåste så mycket, samt att solen gjorde så att utomhusbilderna blev överexponerade.

Men det är ÄNDÅ intressant att konstatera; de é ja på allihopa!!! (kommer ni ihåg Stellan Skarsgård i "Den enfaldige mördaren"?? Han säger precis så, när han får se bilderna som tagits till hans körkort...)

Vilken av dessa är MEST jag, egentligen??

- Det vet jag faktiskt inte själv!!

Men man kan nog säga att här ovan finns lite olika Myntor samlade.

Nån föräldramötes-Mynta, nån handla-i affären-Mynta, eftertänksamma-Mynta, kreativa-Mynta,och ett antal bara-vara-hemma-hela-dagen-endast-hämta-posten-Myntor...olika utseenden beroende på dagsform och yttre omständigheter.

Lite läskigt egentligen, att man varierar sig så...som nån sorts kameleont!!

De två första bilderna är egentligen de två sista jag tog. Här började jag tycka att hela situationen egentligen var jättefånig. Jag sprang som en skållad råtta mellan spisen och matrumsbordet - allt för att få en bild av mig själv till bloggen. Det brast liksom. Därav den gladaste Myntan på dessa två.

Utomhusbilderna var mer sansade. Då hade jag inte hunnit börja med middagen...

Näst sista bilden måste jag förklara. Laptopen tog faktiskt detta kort alldeles av sig själv. Det liksom bara klickade till medan jag höll på att fixa till håret, eftersom det blåste så förbenat mycket. Därav den konstiga posen. Men den blev lite kul, ändå! Maken tyckte att jag såg ut som att jag hörde till nån gammal Kate Bush-video, eller nåt...

Vet inte riktigt hur jag ska ta det - som en komplimang eller en förolämpning??

Han sa också att han tyckte att den sista bilden var den som liknade mitt vanliga jag mest.

Han tyckte att jag såg ut såhär för det mesta. Med håret uppsatt, alltså.

Sådär jävla glad & trevlig är jag ju inte alltid...

Orka, liksom.