Nej - såhär kan det ju inte se ut!

Fasligt vad tomt och tråkigt det blev...

Bara en massa torra bokstäver; inget kul för ögat, ju!!

Mmmm...vad ska jag lägga in för bild, då...

...vad sägs om denna?

Rätt fin, va?

Loppisfynd hos Röda Korset häromveckan. Fem spänn.

Det är nåt med mig och kannor. Förstår inte riktigt varför jag alltid fastnar för dem? Fick jag inte köpa kannor när jag var liten, eller nåt??

På samma loppis hittade jag ju också denna löpare:

Tyckte den var lite fin. Gillade färgerna; man blir liksom glad av den!

Tio spänn. Kan den väl vara värd?

Den ligger på matbordet nu. Nystruken och fin.

Sedan kom jag ju också hem med denna:

Fem spänn. (Intresseklubben antecknar? Känner behov av att redovisa loppisutgifter. Bara så, liksom...)

Om det nu är nåt konstigt med mig och kannor, så är det ju ännu konstigare det här med min "hang-up" gällande fåglar.

Fåglar i allsköns varianter! En dag ska jag gå runt med kameran här hemma och fotografera varenda fågel. Det kommer att bli mååånga bilder!!

Mitt senaste fågelfynd fick hänga tillsammans med två andra fåglar.

Kvadratformade vänner som passar bra ihop, tycker jag:

Tre på rad!!

- BINGOOO!

Kan man söka för sånt här?

...så kanske den skulle heta istället; den här bloggen?

This little blog of mine.

Det blir märkligt långa pauser här ibland, har jag noterat.

Säkert ni också.

Varför, kan man ju då undra? Vet inte riktigt. Denna blogg kan nog liknas vid det liv jag lever dag för dag. Jag vaknar varje morgon med idéer om hur dagen ska levas - med måsten blandat med kreativa infall. Sedan skiter det sig alltid ungefär halvvägs. Måstena tar över. De kreativa infallen får ingen tid att blomma ut. Tillåter inte mig själv att hänfalla åt några som helst fantasifulla utsvävningar förrän måstena är gjorda.

Måstena består av uppröjning, bäddning, hundpromenader, tvätt, matlagning o sv.

Här fattar ju vem som helst att det inte blir så mycket tid över för det andra, då.

Under tiden jag utför alla måsten tänker jag på vad jag skulle kunna göra om jag bara gett mig tiden (och nåden) att göra nåt lustfyllt.

Det kan handla om att slänga sig i en soffa och läsa en bok, virka, tillverka smycken, sy, sitta framför datorn och snurra runt på bloggar (och blogga själv) osv osv...

Visst; det handlar om prioriteringar. Men jag prioriterar alltid måstena.

Tråkigt nog. För egentligen vill jag inte prioritera så.

Måste vara nån konstig Luthersk spillra som lever kvar inom mig, eller nåt.

Nedärvt beteende? Kanske. Men det är lite synd. Synd att tvingas vara duktig fast man egentligen inte vill.

Och det är jag själv som tvingar mig. Tror jag.

Eller är det andras förväntningar på mig som tvingar mig?

Usch, sånt här är svårt. Jag har provat att leva lite "friare". Försökt befria mig från alla måsten genom t ex att delegera arbetsuppgifter till resten av familjen. Men det slutar alltid likadant; efter ett tag har jag tagit över, och står där med allt igen. Jag får väl skylla mig själv, helt enkelt. Eller?

Hur gör man?

Märkte ni?

Ingen bild i detta inlägg. Konstigt.