Igårkväll, i mörkret, sprang jag omkring i inneskor (idiot) ute i  vår snöiga trädgård och öste in växter i barnens gamla lekstuga. Efter förmaningar från min kära moder. Det skulle bli flera frysgrader i natt, och i samband med snön innebar det risk för bråd död för mina födelsedagsblommor...

Inte lönt att ta ut dem på ett tag, känns det som. Ska tydligen bli en fortsatt vit och kall påsk. Där fick man för att man haft så bråttom att proklamera vårens ankomst.

Idag ska jag faktiskt iväg och arbeta. Bytte dagar med kollegan; brukar vara onsdagar, annars. Känns OK. Fick lite ångest igår över snöandet, bara. Tycker INTE om att köra i vinterväglag. Inte skånskt vinterväglag. Svart halka, modd eller FRUSEN modd är inget kul. Här hinner det liksom aldrig bli de där vintriga, hårt snöpackade och "torra" vägarna som man kan se på bilder norrifrån. Här slängs vi mellan minus- och plusgrader hela tiden. Och vägsalt. Vägarna blir inte roliga då. Och jag är usel på att häva sladdar.

Ni vet, det där med att man ska frikoppla (INTE bromsa - som blir min omedelbara reflex), "möta" sladden med rattrörelser (fattar noll...), samt försöka hålla riktningen på däcken rakt fram...

Har aldrig kunnat det där. Måste nog faktiskt öva halkkörning igen. Inte tillsammans med mannen, dock. Vi hade slagit ihjäl varandra. Jag bli alltid ovän med honom när han ska förklara för mig, och han himlar alltid med ögonen och verkar tycka att jag är den mest korkade varelse han någonsin mött. Så blir det kanske när man levt tillsammans länge. Man tycker liksom att den andre borde fatta bättre vid det här laget. Nu när vi lärt så mycket av varandra...